Vad hände efter operationen!!! DEL 1.
Förklaring hur jag tänker lägga upp uppdateringen av min blogg. Eftersom det blir så mycket så delar jag upp den i två dagars periorder. Det blir lättare för både mig och er som läser.
Sorry att det har tagit tid att upptadera bloggen efter operation... Varför jag inte har uppdaterat är för att det har vart så mycket att tänka på och att jag har gjort massa saker på dan, så jag har haft så ont på kvällen så jag inte kunnat skriva....Men här kommer den=) Jag ska försöka att skriva vad som hänt dag för dag och hur det gick, och hur det går nu och framåt....
Ni vet ju hur tankarna gick i mitt huvud presic innan operation. (om inte så se ett tidigare inlägg) Så jag hoppar till operations-dagen när jag skulle lägga mig på operations-bordet och när jag vaknade upp första gången. Så då börjar vi.
Den 28/6-2011
Det var lungt i kroppen men nerver och allt medan dom körde ner mig i sängen till operations-avd. Men när jag skulle gå över till operations-bordet så kom allt på engång. Jag kanske går mina sista steg i hela mitt liv. Ja, tänk er själva den tanken, att inte kunna gå eller röra sina armar eller händer. Aldrig att kunna äta, klä på sig själv och alltid att ha någon brevid sig eftersom man inte kan göra något själv. Ja, den tanken hade jag i mitt huvud dom eventuella sista fem stegen jag tar i mitt liv om inte operationen går bra.......
När jag låg på bordet så visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Det kröp i hela kroppen av rädsla och oro. Sköterskan såg på mig att jag hade den känslan och gav mig ganska mycket lungnade. Eftersom om man blir sövd med rädsla, så vaknar man med samma känsla och tvärtom. När jag hade lungnat ner mig så sövde dom mig......
Operationen tog ca sex timmar. När jag vaknade första gången (som jag inte kommer ihåg) så hade jag frågat om dom hade rakat av mig håret. Ja, dom var tvungna att raka lite i naken men inte mer. Och sedan somnade jag om. Nästa gång jag vaknade så var jag mer i medvetandet och frågade om jag kunde röra mig.
Då bad sköterskan att testa. Jag behöver väll inte säga mer om känslan att jag kunde vifta på tårna och att kunna röra armarna. Vetskapen om att jag inte har blivit förlamad. Dom körde ner mig till Avd 13 igen och jag fick ligga på övervakningsrummet eftersom man vet aldrig vad som händer under det första 24 timmarna.
Mamma ringde efter Erika, Bambi, Pappa och Dennis eftersom jag ville att dom skulle komma in så jag kunde berätta den goda nyheten. Så alla dom kom in. Och det är jag tacksam över.
Bliderna som jag la ut på bloggen kommer från denna dag. Var ganska borta på bilderna av allt dom proppade i mig för jag inte skulle ha ont.......
Den 29/6-2011
Dagen efter på morgonen så kom läkaren in för att gå igenom symtomerna jag hade fått. Så vi började med armar och händer. Då det visade sig att jag hade förlorat ca 70% av styrkan i höger hand, och hela känseln är borta på tre fingrar och utsidan av armen. Även 30% av styrkan i vänster hand var nedsatt. Sen kom vi ner till underkroppen och jag skulle lyfta och röra benen och kan bara med vänster. Högerbenet va borta, jag kunde inte röra detta benet.
Jag vart jätte rädd, ledsen och ARG. Samtidigt som jag vart GLAD eftersom det var det ända som hände. Som sagt jag kunde ha blivit helt förlamad, och fick bara ett ben rörelse förhindrat.Jag som är van att ligga på sjukhus vet att man känner sig mer sjuk om man inte ha sina egna kläder på sig. Så jag ville upp och klä på mig mina egna kläder. Men det vart ju en lång och jätte jätte jobbig prosess.När jag skulle sätta mig upp var det tvungna att vara tre personer vid min sida. En på vardera sida och en framför. Jag hade INGEN balans och INGEN styrka eller ork i nacken eller i kroppen. Det gjorde sååååå ont.Men efter ett tag så fick dom på mig mina kläder och jag fick lägga mig igen. Det var så skönt att lägga sig igen, men ändå inte eftersom jag inte visste om jag skulle kunna gå igen.Jag var så arg på mitt höger ben att jag inte kunde lyfta det. Så medan jag låg i sängen så försökte jag lyfta det hela tiden. Som alla vet så är jag en envis person, så när jag har bestämt mig för en sak så ger jag inte upp.Och detta gäller även med mitt ben. Jag skulle bara lyfta mitt ben. Sedan efter några timmar då Nina kom in och hälsade på. Så kunde jag visa ett glädjande besked. Jag kunde lyfta mitt ben med en decimeter. Och läkaren blev förundrad.
bilder
Mina tankar är inte som dom ska
Jag hinner skriva lite till vad ska har i minna tankar. För op är flyttad en timme framåt.
Nu dom senaste dagarna har inte var roliga alls förutom midsommar som va as lyckad=) och bion med Dennis i går.
Men mina tankar har inte vart roligaste dom senaste dagarna. Man börja ångra saker man inte sa eller gjort. Man ångrar att man stötte bort vissa, och redan när jag åkte till England, eftersom jag inte fatt vad jag vill eller jag intala mig själv att man vill inte gå in eller göra något. Sen efter England så vad det så mycket men allt annat T.ex. Julia, många vattenskador och dödsfall. Så det vara inte av att ringde eller något. Men jag försökte .Men jag förstår varför. Det är klart att man inte vill veta av någon som inte hör av sig eller stöter bort en…. och jag har böjat tvivla på mig själv på. jag vill inte bli FÖRLAMAD. hur fan ska min liv se ut då!!!!!!!!
Jaja nu ska jag snart åka ner på op fast jag verkligen inte vill. Jag vill tillbaka till min familj, vänner och jobb. Tyvärr orkar jag inte prata med någon nu på morgonen för det blir för jobbigt då. Så vi ses när jag vaknar ni som är har då. Och vi andra sedan hoppas jag=)
Ha det så bra nu i det finna vädret…… Tänker på er alla
Nu vet jag inte vart jag ska ta vägen:
Nu vet jag inte vart jag ska ta vägen:
Jag vaknade i går av att jag grät. Ja jag drömde en mardröm att jag vart förlamad. Kunde inte somna om efter det så jag gick in i en dusch.
Men det var det dummaste jag kunde göra då. Man bara grät och grät. Jag vill inte längre. För tanken kom att det kanske är sista gången att duscha själv hemma.
Senan när jag skulle gå till tågen så var det så hemskt att säga hejdå till Julia och Donald. Jag har aldrig vart så rädd att vara på väg till ett sjukhus………..
Under dagen så vart det bara en massa blodprover, ja hela 11st.
På kvällen fick jag permis i 4h. så då möte jag upp Dennis i stan. Vi gick på Baksmällan 2. jag vad ska jag säga om det… GÅ OCH SE DEN!!!!!
Nu när jag vakna 06.00 så vart det ännu mer blodprover. Väntar på att jag ska ner på op.
Jag hinner inte skriva nåogt mer nu tyvärr.
Men tack för allt stöd jag har och får från alla.
NU ÄR JAG LIV RÄDD MÅSTE JAG SÄGA!!!! JAG VILL INTE LÄNGRE!!!!
Ska försöka skriva så fort jag kan, så kanske i morgon att mamma eller någon får skriva hur det går på op idag
Ha det s bra alla så ses vi på bena sedan =)
Nu är datumet klart!!!
Nu har jag fått tillbaka min dator så jag kan uppdatera er alla vad som händer och sker…
När det gäller huvudvärken som jag hade i nästan två veckor är nu borta men den kommer och går lite som den vill själv… T.ex. när jag gör för ansträngande saker. Så nu blir det så lunkt som möjligt fram till operationen.
Datumet är nu klart. Jag läggs in den 27/6-11 och opereras den 28/6-11. Så det är 14 dagar till jag får veta om jag blir förlamad, halvt förlamad eller får bara nersatt styrka på höger sida och sämre balans, som är det bästa som kan hända…… Så nu när datumet är klart så är både nerver, känslor och humör inte som dom ska vara, dom spela mig ett spirat… T.ex. Min kropp vill hitta på saker hela tiden, samtidigt som min huvud inte vill göra något. Som att jag skratta ena sekunden och andra sekunden så sitter man och bara gråter utan att man vet varför. Kan va på jätte bra humör och på någon sekund så bara för svinner de… Det har kommit mer och mer dess närmare datumet jag kommer. Och det är jätte jätte svårt att förklara hur det känns eller hur jag ska förklara mig i visa lägen. Men eftersom jag har så underbara vänner så behöver jag inte förklara mig i alla lägen, för dom förstår mig så mycket som dom kan. Och det tackar jag jätte mycket för… Och så vill jag tack alla för det underbara stödet jag har av alla…
Nu under veckorna 24 och 25 har jag tagit semester eftersom jag skulle ha semester under v. 26-28 men blir inlagd v.26. Sista dan på jobbet var den jobbigaste dagen. När jag skulle berätta att det var sista dagen jag skulle jobba. Och på några månader eller ja det vill jag inte ens tänka på… Ja när vi ändå är inne på jobb ämnet så var jag inne på Clas Ohlson i Gävle i måndags och jag kanske har blivit arbetsskadad men jag tycker att är så kul att gå in i andra butiker i andra städer och ta tips och idéer till ”min” butik i Haninge. Men tyvärr måste jag säga att jag inte fick så mycket idéer av den butiken. Så Haninge butiken BRA JOBBAT=)
Har haft ont i huvudet i nästan en vecka nu=(
Äntligen får du frid. Du höll ut i hela 88 år. Du var en så stark och ut tålig kvinna. Begravningen var jätte jobbig för oss alla men den var så fin. Nu har du det bra. Vi kommer att sakna dig Britt.
Vila i frid käre Britt!
Nu är det fredag och jag har haft ont i huvudet i nästan i en vecka nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med huvudet. Och när man inte har ont så har man spänningar. Så vill jag att min doktor ska ringa och säga att jag har en tid. Att gå och vänta på denna tid till operationen, jag det finns inga ord att säga om det. Jag är så rädd och orolig att det ska hända något så fort jag får spänning i huvudet. Att blodkärlet ska spricka. Men men det är bara att ta det så lugnt nu som mögligt. Så imorgon blir det skratt stock med Erika, Dennie, Elin, Jimmy, Fille, Åsa, Robin m. m. det kommer bli kul. Att får sitta i en park och bara ta det lugnt och lyssna på stouppkomiker. Idag ska jag bara ha en mysig filmkväll.
2011 har bara börjat!
Mitt år har väll börja alla annat än bra om jag så säga mitt. Och det är dörför jag börja blogga. För att få ur mig detta och inte vara ensam om detta. Och att man får en förståelse om man inte är på bra humör och inte mår bra vissa dar.
Denna blogg är för alla mina kära och nära. Även dom som vill veta hur det är och går. För att alla ska få veta vad jag går igenom och kommer igenom om, om det är så att jag inte orkar prata i tele och inte orkar ha besök. Och att min familj går också igenom en jätte jobbig perjord också, så dom kanske inte heller orkar svara på alla frågor eller så. Men jag vill ändå att alla ska vet att ni är så välkomma att ringa om ni vill och har frågor. Jag svara gärna på allt.
Då börjar vi:
Det började med att när jag kom hem från att ha jobbat i England i några veckor, kommer jag hem (2010-12-15) och tror jag att det ska bli en helt underbra jul och nyår. Och så blev det också. Förutom att jag började märka att Julia inte var som hon skulle. Hon var hängig och ville inte äta ordenligt. Så efter ett tag så kollade jag upp detta den 3 jan 2011 och fick värdens käfts smäll. Det sista med vill vet när det gäller sin STOR ögonsten, mitt allt. Jo hon har canser. Att få veta detta och veta att man inte kan göra något, än att bara vara där och vissa all sin kärlek och lite till. Man känner sig så maktlös. Så men detta så vart det massa besök på akuten med henne och man visste inte varken ut eller ni. Man bara satt där och ville bytta plats med henne. Det gör så ont i hjärta att se sig älskling så dålig. Men efter många veterinären besök och en operation så fick vi det bästa beskedet man kan så efter sådan diagnos. Julia är frisk, alla canser är borta. så nu är det bara att börja återhämtning av allt detta. Men det är än idag är hon inte helt återhämtad efter alla vi har en liten bit kvar.
Men inte nog med detta så har det hänt några andra saker och som jag inte kommer gå in på guppet, men en liten förkortning.
Jag hade planerat en trevlig resa till Leksand den 4feb 2011 till Anders och alla mina vänner får dom projekten jag har vart på. För några av dessa vänner vill jag INTE missta. Men i galla fall så på morgonen samma dag jag skulle åka. Och det första jag får se när jag kommer upp, när en stor vatten pöl på golvet och att det rinner vatten från mitt över skåp och fläkt i köket. Då visade det sig att granens rör till toan har gått sönder. Men jag kom iväg på denna resa ändå. och det vart en helt underbra helg med alla och jag tackar så mycket för detta.
Inte nog med en vattenskada så gick stamen i porten sönder efter några veckor så det bara stog och rann in vatten i min hal från porten, så jag fick en till vattenskada i hallen den 9 mars 2011. Så inom kort så stog jag med två vattenskador i en liten etta på 43km. Plus att jag hade Nina som inne boende hos mig under denna tid. Hon hade också vattenskada hos sig. Det vart lite trångt men det gick bra. =)
Juste nu glömde säga att undertiden jag var i England så fick jag veta att det har blivit en vattenskada i mitt hus i Järvsö också så pricken på i.
Men det är inte slut än. Det kommer några saker till otroligt nog fast man kan tänka sig att detta räcker.
Jag fick veta att Slowmo gick bort på min födelsdag 28 feb 2011 av alla dagar. Och efter två veckor så ringde min bror och berätta att vi var tvungen att åka akut till veterinären min våran underbra Fanny ( 10 mars 2011). Vi åkte aldrig hem med henne igen. Vår älskade Fanny var vår SVARTA FARA en hund alla tyckte om. Hon hade en som egen persolighet som ingen kund motstå. Det är en stor sorg och förlust för hela familjen. Men vi får glädja hos att vi hade henne i hela 14år. Så vila i frid Slowmo 2010-05-01 till 2011-02-28 R.I.P och Fanny 1996-11-07 till 2011-03-10 R.I.P Vi älskar er!!!
Plötsligt händer det:
En dag på jobbet kom min nya butiks chef och berätta att jag skulle gå och ringa Etableringen. Ja jag fick veta att jag fick sex månaders tjänsten. Ja vad kund jag säga jag tackade och tog i mot med glädje. Jag skulle inte önska mig någon mer glädjande besked än detta. Jag skulle ha blivit en Insjö bo. Åka emellan England, Norge, Finland och Sverige. Att få lära känna nya personer och mycket mer....
Sen kom det en eller några bakslag till tyvärr...
Var hos mamma hela måndagen eftersom jag hade tagit benmärgs prov (9 maj 2011). Ja vad ska jag säga om det. Jag vill ALDRIG gör det igen. Men så på kvällen så ringde dom om Britt (Styrfarmor) att vi var tvungna att komma ditt. Så när vi kommer fram så var det ingen av oss som trodde att det skulle hända något. Men efter bara 20min så somnade hon in i våra famnar. Vila i frid Britt. Och spela så mycket mule du bara kan med mormor nu. Så kommer vi andra sedan.
Samma vecka så fick även Blondie somna in. Efter att hon la av att leva sitt liv när Fanny försvann. Det svåraste med detta är att se mamma så ledsen. Vila i frid Blondie 1997-04-05 till 2011-03-15 R.I.P ....
Och inte nog med det så samma vecka som Britt och Blondie. Så fick jag vet ett besked som kan ändra mitt liv helt och hållet. Ett besked som fick mig att börja blogga. För att alla som vill veta vad som händer och sker.
Det beskedet fick jag veta den 12 maj 2011:
Jag har fått veta varför min hand rör sig hela tiden och varför jag har domningar och pirnngar på höger sida. I både bröst, arm och hand. Jag ha ett bristande blodkäll en benmärgen. Och detta sitter i nacken. Vad detta innebär är att jag måste akuts opereras inom snar framtid. Om jag inte gör denna operation så kommer jag bli förlamad med 100%.Men med denna operation kan har jag 50% skans att bli förlamad. Och 50% skans är att jag kommer få ner satt styrka på hela höger sida och förlora halva min balans. Det kommer bli några månader på sjukhus med operation och återhämtning......... Så nu väntar jag på min operation.
Den 22 maj 2011 fick jag åka akut till Solna sjukhus för att jag fick sprängande huvudvärk och jätte ont i naken. Så jag vart inlagd för övervakning så att det inte skulle hända något. Men så tur var är att inte bliv något. Den som händer nu är att dom ( Lärkarna) ska skynda på operationen ännu mer. Men nu är jag hemma igen ( 25 maj 2011) Men jag har ALDRIG vart så här rädd och orolig för min fram tid. Hur ska den se ut. Det är så många frågor jag vill ha svar på men inte kan få. Jag får gå med ovissheten till efter allt detta......
Jag vet inte mer vad jag ska skriva om detta. Det är nog bättre att ni som inte har fått veta detta och har frågor ringer mig så kan vi träffas och prata om detta. Annars kommer jag att skriva nästan allt här på bloggen för att ni alla ska få veta....
Jag vet att jag inte har skrivit något om det roliga jag har gjort det här året. Men det måste jag säga. Jag har gjort massa roliga saker också. Och jag kommer att skriva om det roliga jag kommer vara med om också. Så det inte brar blir en snyft blogg.
Jag måste säga att jag har så underbra vänner och familj. Ja vad ska jag säga om Erika. Jo hon och Julia är mitt allt. Å jobbet var ska jag säga. Jag trodde inte att man kunde få en som bra arbetsplats som jag har. Att ha det stödet från FAMILJ, VÄNNER OCH JOBBET. Så det kan inget annat än att gå bra=)
